Jag har legat sjuk i en vecka. en vecka som har gått kusligt fort och kusligt långsamt. och nu är jag tillbaka i skolan. ett ställe som har orsakat mig så mycket obehag under mer än ett år. och som fortfarande är ett hus fullt av demoner. men skolan har två sidor, en hemsk som äter upp mig. enda tills jag får lite perspektiv och ser på det ur opartiska ögon. då skolan bara är ett hus. där man går, och utbildar sig. inget mer.
allt känns som en grå sörja numera, något kallt obehagligt som rinner längs ryggen och får mig att känna obehag. som sakta tar tag om kroppen när man minst anar det. jag känner mig ostimulerad och som en repad skiva. irriterad på mig, för jag är den enda som kan ändra på det. jag blir rädd att jag inte kommer att klara av livet när jag inte ens kan klara av mina läxor. när jag är så jävla lat. allt ligger i mina händer. jag har allt i dem. men jag slänger bort det. jag orkar inte. och jag har ingen anlednig att slänga bort det. jag är rädd för mig själv.
rädsla.
2 kommentarer:
ibland ser allting så jävla mörkt ut, och det skrämmer en. tråkigt nog är det något man får vara beredd på om man ska ha ett liv. men det man kan påminna sig själv om är att mörker varar inte för evigt och att innan man vet ordet av det ser världen plötsligt mycket ljusare ut. du är inte en person som ger upp och det vet du.
röd röd röd. bara lyssna nu. alla är bra.
och vi kan ta varann i hand på allt det därsom du skrev. och nu är det min tur att bli sjuk..så komiskt.
Skicka en kommentar