Idag är det söndag. vemod skulle dagen likagärna kunna heta. blä. verkligen.

blä för att det alltid är samma sak. glömde franska läxan. inte hunnit med det man skulle vilja göra. stress är vad det är. helt onödigt, om man bara kan sluta leva i sin egna lilla bubbla hela tiden. som bortsprungnakatter sa så fint till mig; det är de små sakernaman ska ta vara på.

hon har alltid rätt.

nu ska jag grubbla mer. jag brukar ju aldrig göra det.

pouvez-vous parler plus lentment

helt underbara människor uppe på besök i öxeryd igårkväll/inatt/idag. galet underbara. ni förtjänar ett nytt ord uppfunnet som beskriver er.

en stor krya-på-dig släng till fröken rabe som bestämde sig för att bli sjuk.

is there a ghost-band of horses

ett annat dom mot ett annat VI

lycklig. den känslan är ofta den som man kan återkalla och känna som stark långt efter den varat. lycka besöker mig ofta i perioder. först sköljs jag av den. dränks. och jag älskar att drunkna i den känslan. och ibland försvinner den. en lång tid. då dör jag lite varje dag.
nu drunknar jag, och med erfarenhet, vet jag att jag ska leva då. inte blicka mot framtida dagar som annars är lätt att göra. jag ska leva nu. och minnas. minnas för alltid.

minneskortet till kameran är åt fanders. teckningarna är förevigade i photoboth. grynigt.

Jag vill bara dansa så jävla hårt ibland.

jag önskar ingenting, för att det är otroligt farligt att önska. men jag vill ha musik där jag går. alltid. tänk vad musik skulle förstärka alla känslor och händelser. hör jag en låt jag hört förrut kan jag nästan alla gånger återkalla ett starkt minne. jag vet inte riktigt vad jag vill komma. jag menar nog på att musik är allt.

jag hade min första franska lektion idag på över ett år. svårt, svårare än algebra. men underbart. jag är fast besluten att inte ge upp. jag ska tala franska. någon gång. om det så betyder att jag ska kolla på amelie från montmarte varje dag bara för att höra någon tala franska.

theyDon'tKnow

ceremony-new order
är som joydivision bestämde sig för poppa till sig och sedan viska fina rader i mina öron.
jag sitter högst upp i ett tegelhus vid operan i agnes rum. jag läser, jag lyssnar, jag har fixat till min lugg som jag fick klippt idag. tydligen var killen inte riktigt med på noterna och gav mig en tunn, mesig lugg. om man ska göra det, gör det på riktigt. luggen är nu väldigt mycket tjockare.
igår var jag första dagen i skolan. missade den riktiga första dagen, på grund av en cykelolycka som har lett till, sprucket huvud(skinnet), diverse skrapsår, stukad handled, sår i pannan och stora blåtiran. men jag mår bra.
igår var omtumlande. på många sätt. känner bitterheten som smyger sig på emellanåt och ger mig obehag. av att vara en klass under min årskull.

jag vet inte hur det blir. men jag antar att det är vad livet innehåller. ovisshet.

miss marie

maybe one of the greatest soundtracks ever.

here

here

Blur-coffe and tv

Muse-butterflies&hurricanes, knights of cydonia, the small print

Libertines-last post on the bugle, music when the lights go out

HåkanHellström-en midsommarnatts dröm

Deathcab for cutie-soul meets body

KOL-talihina sky, the bucket, king of the rodeo, rememo

last post on the bugle

slutet på friheten, början på okänd mark.

jag börjar ettan igen imorgon. efter ett felval av gymnasie. jag är lugn. än så länge. vad ska jag oroa mig för.

njut av livet, drick kaffe. gör det du älskar.

gaia ringde upp mig, hon gav mig välbehövlig energi. hon är otrolig.

dustyashell

dusty sonia, är mitt inre. privat, men för vem som helst.
dusty sonia är min hjärna, mitt minne, min syn, min hörsel.
dusty sonia är jag.